Nu är det viktigaste stödet i skolan tillbaks och det känns skönt. Den andra saker verkar ordna sig också nu men jag vet inte helt säkert.  Men försök förstå det här om ni kan

Min dagar flyter på men jag står stilla med en stirrande djuphet i mina ögon. Själen spricker medan ögonen inte kan sluta, varken hjärtat eller orden kan stå emot. Slutet närmar sig, för varje dag som går kommer det närmare. Vi har allt för att förhindra det men så lite att tänka på. Även om ni anses smarta, har ni ytterst lite intelligens. Döma är fel och jag gör det vid denna stund men jag kommer att straffas för att det är det mest avskydda brott man kan göra. Många av er tror nog att dräpa är det värsta men jag tycker synd om er som är blinda för sanningens ord. Öppna ögonen och se mörkret som driver oss till vansinne. Klara det och du är mänsklig. Det är ingen lätt resa, tro mig jag vet, jag var där. Bara du kan bestämma hur länge det tar och om du klarar det. Men vad du än gör stäng inte av allt som skiljer oss från livlöst. Du förstör inte bara dig själv, du förstör allt och alla du en gång hållit kärast och närmast. Är du redo? Fråga inte mig för jag kan inte ge det svaret ni alla så desperat vill höra. Vi pratar inte ens samma språk. Bara en pinad själ kan förstå.