Det har redan gått en vecka sen vi fick lov men det känns ändå som att man inte har gjort något. Imorgon så sätter jag nog upp nån bild på mina julklappar. Det är väldigt konstigt för för ett halv år sen skulle jag har gjort allt för att komma härifrån. Men när jag var i haparanda en stund så ville jag hit. Jag ville hem så fort som möjligt. För att hela tiden jag var där så visste jag och kände att jag inte skulle vara där. Sen nu när jag kom tillbaks så känns det skönt. Eftersom att Övertorneå har varit mitt hem sen jag var fem så känns det som hemma att vara här. Men jag hoppas att jag inte blir kvar här för länge, när jag kan så far jag. Men inte till något ställe som Haparaanda, utan 1000tals km.