Livet älskar att putta ner mig
All glädje jag kände för någon dag sen är långt borta. Jag har förlorar allt. Det glider genom mina händer. Det värsta är att det finns inget jag kan göra åt det. Jag kan inte skriva riktigt vad det är. Men det är väldigt viktiga saker. En utav det fick jag i sjuan, just när jag behövde det. Ett enormt stöd som alla behöver. Jag hade inte det innan sjuan. Men nu är det som borta och det ser inte ut som att det kommer tillbaks. det försvinner helt plötsligt när jag kommer tillbaks. Först igår insåg jag att det inte kommer bli det samma. Jag har ingen aning hur jag kommer klara av det nu. Jag gjorde det under mellan stadiet men då hade jag andra viktiga saker så då var enklare. Jag vet inte om jag klarar av att låstas. Och jag kan inte beskriva hur ont det gör. Om jag förlorar den andra saken då faller resten av mitt liv ihop. Då är mitt liv ett rent helvete. Jag trodde att det inte kunde bli värre än vad det var men det kan det alltid. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra när det händer. Jag har redan nu stor ångest över det och kan inte visa det. Jag får inte skriva det. Ljuset är borta och allt jag ser är mörker.
Kommentarer
Postat av: Marika
Förstår dig.. Känner igen mig i många saker som du skriver och jag kan verkligen hålla med om att livet inte är lätt. Vissa har det lättare och vissa svårare. Ibland ser man inte ljuset och man vill bara ge upp, men fortsätt och vara stark så blir det bättre snart.. Be strong, kram! <3
Svar:
Jessica
Trackback