I våran värld är det svårt att få det slutet vi önskar för att lyckliga slut existerar bara i sagor. Vi kan drömma om det men aldrig nå det. Därför är det egentligen onödigt att drömma för att våra hjärtan blir ändå bara krossade i så många bitar det kan.

Smärtans minnen, syner och ljud komemr att tortera oss tills dagen vi tar vårt sista andetag.

Ingen utav oss är riktigt oss själva. I skolan kan vi vara oss själva allt mellan 0 till 80%. Inför sina bästa vänner kan man vara 90%sig själv. Inför sin familj kan vara 99% sig själv. Men den enda som vi kan vara 100% oss själva är endast för den vi ser i spegeln och dömer som mest.