Vaknade upp vid halv 8 och kom nästan försent. Kom till skolan, hade lite eng och sen började en tråkig föreläsning. Jag hade min mobil på bordet och pia tog den fast jag inte rörde den, dryggt! Allt känns konstigt, jag vet inte längre vem jag är. Alla sitter och klagar på sit liv, fast att dem har det så mycket bättre än många andra människor. Igår hörde jag en säga: Jag vill inte leva längre! fast den inte menar det. För varje lite hinder dem kommer till, blir det världens gnäll. Säg inte: Fuck my life utan att mena det. En sak stör mig. När man har varit dum så säger man förlåt och säger man att man aldrig ska gör det igen. Sen går det några veckor och samma sak händer igen. Man får höra ett förlåt och ett löfte som bara bryts igen och igen. Jag tror inte på ett förlåt, det betyder inget för mig längre. Jag hatar att höra "förlåt" för att dem menar aldrig det.