Måste få bort det här från mig: Det känns som om jag en dörrmatta som alla kan gå på. Allt vad jag säger är ju ändå onödigt. Jag kan inte bestämma nåt själv eller ens göra ett val.Det gör inget om man får mig att må dåligt eller gråta, jag är ju bara en docka. Så känns det för mig. Måste säga att jag är så onöjd med mig själv. Ibland kan vissa personer såra mig fast att dem inte vet om det. Och när jag säger "fuck my life" menar jag det. It´s has a point when I say it.