Äntligen är det fredag och lov. Jag kommer inte kunna blogga under helgen när jag är på lägger. Längtar as mycket tills jag får träffa dem finaste vännerna i världen:) Jag kan inte sluta tänka på David. Han kunde lika gärna varit en sten. Jag har inte haft min bror på länge. Visst kan jag klara mig utan mamma och pappa men inte utan David. David har varit min livlinna. Jag vill inte förlora han. Eller jag har ju redan gjort. Men frågan är om det är för alltid. Eller om det är bara nu. Men jag beöver han. Jag tänker inte förlora mer. Det är redan för mycket.