Spöregnar typ nu. Men nu så är bara SO kvar och sen slutar man. Allting känns så messed up. Jag vet inte hur allt kommer att bli under september. Om mamma kommer att tvinga mig tillbaks till ötå. Eller att det kommer bli jobbigt. Den här veckan har också gått jätte fort. Dubelt så snabbt som i ötå. Fast första veckan kändes som en evighet. Jag kanske inte direkt skulle säga att jag är deprimerad nu. Det är något mellan må dåligt och deprassion. Så det är lite bättre. Men det blir så skönt att slippa åka buss i två dagar.:)