Det här är till fyra personer. Enligt er, eller i alla fall två så är jag för negativ hela tiden. Men jag är inte det alltid och ni tolkar kanske allt som jag säger negativt fast att det är inte det. Ni har överdrivit. Allt jag vill veta är sanningen. Jag har fått veta det rfån en person. Jag är glad att hon har sagt i alla fall. Men det har sårat mig mycket att ni har ljugit för mig. Direkt när det har blivit sommarlov så har ni igonerat mig. Jag måste få veta: Har ni ljugit till mig hela tiden? Har det här aldrig varit på riktigt? Har ni bara varit med mig för att ni måste eller för att ni har haft dåligt samvete? Är allt en enda stor lögn? Snälla, säg att jag har fel! Sluta igonera mig och smsa mig eller något och säg sanningen!Jag har alltid brytt mig om er och sagt sanningen men ni verkar inte ens bry er om ett dugg för att om ni skulle det så skulle ni säga sanningen. Då hade vi kunnat fixa det. Men det har sårat mig djupt att ni inte har sagt något, man gör bara saker värre när man ljuger. Och sanningen är att jag har sittit och gråttit på grund av er. Det borde jag inte göra, jag är ju stark. Det här borde ju inte ens kännas för mig. Men det gör det och då kan jag förstå att ni också har/haft smärta på grund av såna här saker. Jag vet att jag kanske har varit lite okänslig mot er när ni har sagt något. Men jag blir faktiskt irriterad av det och jag hoppas att ni kan se det från min sida som jag har försökt se från er sida. Om ni verkligen bryr er om mig coh vill rädda det här så, snälla smsa mig eller något sånt! Jag står inte ut!