Nu är man tillbaks till ötå. Jag tittade på vad jag skrev för en månad sen och då stod det: Jag hoppas att jag aldrig gör det misstaget. Men nu har jag gjort det misstaget men det känns inte som ett misstag. För att det är kortare tid än vad jag trodde. Förra veckan kan man besrkiva med två ord: SKIT och SKÖNT. Jag tänker inte förklara varför. Men det är väldigt skönt att slippa åka buss. När jag kom tillbaks så kändes det som att jag hade varit borta en evighet. Så otroligt mycket har hänt sen jag var här sist. Jag känner mig stark men ändå så otroligt svag på samma gång. Som att jag kan klara av vad som helst men ändå att jag brter ihop för alla små saker. Sen har man ännu blivit halv föräldralös på den tiden jag var borta. Och allting har hoppat på samtidigt.