Är redan trött på skolan. Jag vet att det är bara tredjeveckan. Nästan alla lektioner är mer än en timme. Jätte många är typ 80,90 min och sen tror jag att en är 100min. Det känns ändå lite som om det inte vore sant. Jag skulle bara vakna i mitten av juli och börja i ötå. Ibland så känns det som att hela livet är en dröm. Eller det är nog mer en mardröm. Sen hoppas man att man vaknar och allt här perfekt. Det skulle vara nice. Jag längtar så mycket till fredag när den är två för då är man hemma. Men jag ska se nu hur allt blir. För att vi har hittat en tant som hyr ut ett rum. Så då kanske jag bor på veckorna i happis och sen på fredag komma hem. Sen blir det annorlunda i oktober. Vissa nätter så drömmer man dem finaste sakerna. Sakerna man så önskar man hade. Sen vaknar man och inser att allt bara var en dröm. Sen sitter man hela dagen och är deprimerad för att drömen inte var sann. Det har hänt mig så många gånger. Nu är jag är äldre så fattar jag hur viktiga ens föräldrar är. För några år sen så trodde jag att jag inte behövde det. Men idag så inser jag hur beronde man är av det. Så ta inte för givet era föräldrar eller syskon. Dem är dem viktigaste personerna i livet.