Nu har det gått en vecka sen min pappa dog. Det känns som att det borde ha gått en månad. Tiden går söligare. Känns bättre när tiden går fortare. Jag har faktiskt inte gråttit nu på 4 dagar. Det är i alla fall bra. Jag vill bara att det ska vara oktober. För då flyttar moster till torneå. Måste börja  lite försiktigt. Men sen kommer det där att säga till mamma. Hon fattar inget eller hon kan inte. 100%omöjligt. Men får bita ihop och göra det bästa av allt. Måste bara tänka på att när jag är 16 så får jag fara härifrån. Så långt bort jag kan. En sak stör mig. När mamma fick reda på att jag hade börjat i haparnada så sa hon att jag splittrar familjen. Men sanningen är att det har aldrig funnits en familj. En familj består av mamma, pappa och barn. Som ni vet så har inte min pappa varit där. Mamma kan man säga att hon inte heller har varit där. Fast att borta från huvudet. Samma sak är med David. Så ordet "familj" är inte något man kan använda. En sak ekar i mitt huvud: "När en faller så faller alla"