Hatar hur fort helgen går. Varje sekund så har jag något att tänka på. Det känns som mitt huvud ska exlopdera. Jag trodde aldrig att jag skulle längta tillbaks till ötå. Jag blev nog lite fast. För jag har ju ändå bott där i 9 år och gått skola där i 7 år. Men jag kan inte ge upp och fa tillbaks. För ändå så skulle jag vilja fara där i från efter två dagar eller något sånt. Jag hatar att jag ibland ljuger åt mamma. Om jag skulle säga som det var så skulle det inte direkt bli så kul. Jag är rädd för att höra mera skrik. Det är bland det hemskaste som finns när någon skriker på en eller mot inget. Sen måste man sitta och se på allt. 

Jag saknar så mycket er<3