Att känna att man är aldrig bra nog

Än hur man är eller ser ut så är allt fel och än hur man försöker så är det aldrig bra nog. Hur snäll man än försöker vara är så duger det ändå inte. Hur glad man än försöker vara så ses man som den man brukade vara. Man kommer allltid söka fel på en och vänta att den klantar sig och det blir det samma så det aldrig kan vara dens fel.
 
Det jag vill skriva för två månader sen men inte vågade( betyder inte att det är så nu, gör bara ont att ha inne de)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0