Hade igår en jätte rolig tjejkväll igår hos Vilma. Alla var nog väldigt övertrötta. Har lagt en bild ut på Instagram så orkar inte nu sätta någon.  Har just nu den där känslan där vars man inte vet hur det är. Jag vill ju vara lycklig och glad men ändå på nåt sätt inte släppa den långa smärtan för att den har gjort mig den jag är som förstår så mycket mer och kan. Den jag var för två år sen var någon helt annan som var ett barn. Jag skulle faktiskt kunna säga att mentalt är jag vuxen och man ser allt på ett helt annat sätt.Och smärtan gör mitt liv på något sätt intressant och det är min största insperation till nästan allt jag gör.