Jag vill skratta och le och viktigaste av allt mena det. Jag vill bara vara lycklig, ha trygghet och vara fri. Varje dag få se något vackert. Något ögat gärna tittar på. Jag vill inte oroa mig. Livet är fullt med utmaningar, det vet jag. Jag har en varje dag. Men livet begär för mycket. Det tar och tar men ger aldrig. Varför nöjer det sig aldrig? Jag är så fattig på det viktigaste av allt. Och då borde ni veta att jag inte menar pengar. Jag vill inte vara ensam. Men jag vill börja om fån början. För att nu vet jag vad jag vill ha. Jag längtar bara efter att få börja forma mitt liv efter mina drömmar. Sen vill jag glömma. Jag vill ha kraft att förlåta dem vidrigaste sakerna. Men dem bra minerna vill jag hålla nära hjärtat och se,känna och höra innan jag stänger av på natten och på morgonen tillsammans med solsken. Jag vill inte vara negativ. Jag vill inte få människor att må dåligt. Men jag måste få ut saker annars är det omöjligt att klara sig. Dem flesta tycker inte om skolan men sanningen är att livet är som enda lång skola. I skolan lär man sig och det gör livet också. Vissa saker är jobbiga och tråkiga och sen finns det dem roliga, intressanta och lyckliga. På lektioner kommer det utmaningar som i livet. Men skillnaden är att dem i skolan är lätta men dem i livet är inte lätta. Men vi behöver ju det så att vi inte ska välta så fort någon nuddar oss. Säg alltid vad ni känner, lögner sårar mer. Ibland svider sanningen men när man får reda på att det är en lögn svider det så mycket mera. I alla fall jag uppskattar när man säger sanningen. Sen kanske vi ångrar det vi har sagt och om personen är mänsklig förlåter den. Den som vänder ryggen har förlorat allt. Känslor får vi aldrig tappa, det är det enda som skiljer oss från livlösa ting. Smärtan är jobbig men nyttig, ni ska aldrig vilja ta bort den och sen ignorera människorna närmast.